Men Knivderby spelar en frenetisk och intensiv svensk punk som jag inte hört sedan Lädernunnan. Med låtar som Hårdaste katten i stan och Satans mördare är de precis vad ett Idol-stinnt Sverige behöver. Bandet bildades för ett och ett halvt år sedan och har sedan dess mest spelat runt omkring hemstaden.
– Fast det har inte blivit så mycket egentligen eftersom vår trummis är småbarnsförälder, säger sångaren och gitarristen Ego Boy.
    Vad de gjort istället är att spela in en egenproducerad liten platta på en 8-kanalare i replokalen. Denna har de paketerat i en bit kakel som säljs från deras MySpace-sida.
– Man gör ju inte så många ex av en demo så vi tog oss tid och slöjdade lite. Tidigare band jag varit i har gjort omslag i både fanér och masonit.
    Knivderby består, förutom Ego Boy, av Karens (gitarr), Frank (trummor) och basisten Panik. Jag frågar hur det kommer sig att de sjunger på svenska.
– Jag har sjungit på engelska förut, men det blir så opersonligt, sen låter det lite hårdare och tuffare att sjunga på svenska. Fast det tuffaste vore om man slapp rimma.
    Medlemmarna lyssnar på allt möjligt men alla gillar tidiga Monster Magnet och Hot Snakes, annars är det mycket stonerrock, vilket jag tycker är lite konstigt med tanke på hur de låter.
    På deras kakel-skiva är det bara åtta låtar men Ego Boy säger att de har fem till. Ändå blir inte konserterna så långa.
– Kanske en 20-25 minuter, men det är lagom, jag tror inte folk orkar med mer av ett band dom inte hört förut.
Var kommer ert namn ifrån?
– Vi ville ha ett namn som lät som vi gör, och det tycker jag att Knivderby gör.
    Men vad gäller skivkontrakt är Ego Boy bara sådär intresserade.
– Nej, egentligen inte, det låter som en klyscha men vi spelar faktiskt bara för vår egen skull. Det är så kul i replokalen.
    Den första december kommer Knivderby i alla fall till huvudstaden för att spela på Broder Tuck, så de som har 25 minuter över för ett av Sveriges just nu intressantaste band tycker jag ska ta sig dit. Jag vet att jag kommer att vara där.