Stickad ensemble idag. Det är Hermans mormor som varit flitig och skapat denna vackra kreation av finaste alpackaull. Byxor från Lindex.
Man skulle ju kunna tro att Herman inte gillar det hela men han gråter faktiskt av en helt annan anledning…får man hoppas.
Leave a Comment » | 
Mrs Shopoholic | 
Direktlänk
Publicerat av Tove
Det är en fantastisk känsla att ha dig vid min barm. Att amma dig är min nya hobby. Nakna kroppar mot varandra, din mage mot min. Först letar du hetsigt efter bröstet, snor runt med huvudet och stökar dig som bara attan, sen ett enormt lugn när du väl hittat vad du letat efter och ögonlocken som sakta sluts. Vi somnar så, du och jag. Som en enda kropp, nära, nära. Efter ett tag kan jag vakna upp av att du boffar runt bredvid mig, alldeles tyst. Rör dina armar upp och ner, vrider på huvudet, sparkar försiktigt med benen. Som smekningar mot min mage. Du formar din mun till ett litet ”o” och det är så fantastiskt gulligt. Och när jag ammar dig tänker jag på allt jag ska lära dig, alla goda råd jag ska ge dig. Du tittar upp och in i mina ögon med något rynkad panna och det är då jag förstår att det inte är jag som är klokast av oss två, det är du som kommer lära mig och inte tvärt om.Du utstrålar en enorm vishet och ett lugn som säger till mig ”Jag vet vad livet går ut på, lita på mig.”.
Foto: herahund
1 kommentar | Livet enligt Herman | Direktlänk
Publicerat av Tove
Härligt stor, vit sammetsoverall. Arvegods från kusinerna i Göteborg.
Leave a Comment » | Mrs Shopoholic | Direktlänk
Publicerat av Tove
Älskade Herman, välkommen till vår värld!
Jag vaknade vid halv fem på tisdagsmorgonen den 27 november av en stark molande värk som kom och gick. Lennart tog tid mellan topparna och från att ha varit 5 minuter mellan varje värk blev det plötsligt bara 2 minuter. Men värkarna var inte så farligt starka. Jag andades lugnt genom varje värktopp och försökte slappna av i hela kroppen. Efter samtal med Huddinge förlossning beslöt vi oss för att vara hemma ett tag till. Lennart gjorde sig redo att åka till ett viktigt jobbmöte och jag tänkte lägga mig och vila. Då gick vattnet och vi bestämde oss för att åka in till Huddinge sjukhus i allafall och bara kolla att allt var ok. Väl där visade det sig att jag var öppen 5 centimeter. ”Ni kommer få en bebis idag” sa barnmorskan. Omtumlade gjorde vi oss hemmastadda i det rum de visat in oss i. Värkarna blev starkare men trubbades av något av lustgas och senare nästan helt av epiduralen. Därefter kom en ny variant av värk. Mer tryck neråt än ont i magen. Mer lustgas! Bästa vännen! Lennart masserade min rygg, höll i handen, gav mig Coca-Cola, vatten, saftsoppa, sa uppmuntrande ord, läste högt, räknade ner värktoppen, höll koll på lustgasen, torkade av när jag kräkts. Han var underbar rakt igenom och gjorde inte ett enda fel. Krystningsvärkarna är det värsta jag någonsin upplevt. Något så ont och så jobbigt har jag aldrig varit med om. Jag skrek rakt ut, bad barnmorskan bara dra ut bebin så det blev klart någon gång och jag äntligen fick vila. Men jag krystade på, hade inget annat val och ut kom du, Herman. Så underbart vacker, fulländad och bedårande. Småskrikande och knorrande. Du föddes den 27 november 2007 klockan 20.31 med en vikt på 4200 g och en ståtlig längd på 52 cm. Det vackraste jag gjort.
4 kommentarer | kärlek, Livet enligt Herman | Direktlänk
Publicerat av Tove
You are currently browsing the Blog the baby blog archives for december, 2007.
 | Herman om Utpressning hos familjen Gordo… |
 | Susan om Från Bang Lut till Nai Ya… |
 | Staffan om Från Bang Lut till Nai Ya… |
 | Anja om To blog or not to blog |
 | Tove om Midsommar i Årsta Havsbad |
Blog the baby 